Jag har en kusin som är några år äldre än jag. Vi har varit väldigt bra kompisar. Vi har festat tillsammans, rest tillsammans och umgåtts flitigt. Men när jag blev gravid med mitt första barn så slutade hon att umgås med mig. Och när min dotter föddes så bröt hon kontakten helt! Inte ett telefonsamtal, inga vykort, absolut inte ett ljud från henne! Detta tycker jag är väldigt tråkigt! Jag har försökt att ta kontakt, att bjuda hit henne att föreslå att vi ska träffas och fika. Men det går inte! Jag saknar henne och vår härliga vänskap innan jag fick barn. Till saken hör ju att hon är singel och har inga barn. Jag kräver inte att vi måste umgås med barnen, vi kan träffas utan barn bara hon och jag, men det går inte! Hon är även avundsjuk på det som jag har med min man, hon har uttryckt att det är så orättvist att jag har fått allt i livet! Vad kan jag göra för att hjälpa henne? Fast ju mer tiden går så har jag slutat att grubbla på detta. Men jag saknar henne fortfarande. Och till saken hör att dom få gånger som vi träffas då det är något släktrelaterat så pratar hon inte med mig om inte jag tilltalar henne. Hon säger inte ens hej! Jag bör nog sluta att bry mig. Men det är ju synd att hon ska må dåligt, men vill hon inte ha hjälp så...