mammana

Om dessa barn som kränker sina kamrater visste hur ont ord kan göra. Om de hade föräldrar som bryr sig som pratar regelbundet med sina barn om hur man ska bete sig emot andra människor. Det är så mycket man kunde önska fungerade annorlunda.

Det fanns två sidor i mobbingen av vår dotter. Först var det de ca fem elever som var drivande och mobbade dagligen. Sedan var det de andra i klassen, de som varje dag såg vad som pågick och inte gjorde något för att stoppa det. De var delaktiga även de, om så passivt. Men deras passivitet var lika sårande för vår dotter som de som mobbade aktivt.

Jag tycker synd om de föräldrar som går runt i tron att deras barn är så snälla, duktiga och som uppför sig korrekt. Om de bara visste vad deras barn gör på skoltid. En av mammorna till ett av barnen som aktivt kränkte vår dotter har jag som ”vän” på facebook. En trevlig mamma som jag ”känt” sedan barnen var små. Hon delar inlägg om mobbing på sin facebook sida och kommenterar om hur hemskt det är. Och i nästa inlägg kommenterar hjon hur go och underbar hennes unge är. Då har jag lust att kommentera att hon kanske skulle parat med sin unge om hur det går till i klassen om hur hennes unge beter sig gentemot sina klasskamrater. Men då skolan inte tog tag i problemet med mobbingen i klassen förrän det var för sent för oss så känns det lönlöst. Jag vet att jag nog borde tagit upp det med mamman inte på facebook men i alla all utanför facebook för att göra henne uppmärksam på vad som har skett. Men om sanningen ska fram så orkade jag inte. Vi har kämpat med skolan i motvind så länge och känt oss helt ensamma i detta. Så det känns som det bästa nu är att gå vidare då vi nu hittat en skolan som funkar och som vår dotter känner sig trygg i och där hon trivs bra.

Så kontentan av detta är att de som aktivt mobbade vår dotter kommer undan, i deras värld var det ok att bete sig så som de gjorde. Fela av mig att inte agera, att inte ställa mig upp och kräva åtgärder. Jag vet bättre nu.