mammana

En skoldag för dottern kunde se ut såhär:

Vad hon än hade på sig för kläder var det dagliga kommentarer om detta, det spelade ingen roll om det var märkeskläder eller vanliga kläder, inget dög.

I klassrummet kunde hon sitta en hel lektion utan att få gjort något på grund av att hon var tvungen att hålla i sin skoldator då de aktiva mobbarna hela tiden försökte att få den att fall i golvet.

De förstörde hennes slöjdprojekt. Hon hade gjort en ring i slöjden som hon lade på sin bänk, denna blev förstörde under ett kort ögonblick då hon inte hade koll på den.

Hon försökte att vara med på rasterna, men blev oftast stående ensam då de andra tog avstånd från henne.

Bara tanken på att detta pågick dagligen i skolan utan att hon berättade hemma får mig att må illa. Som förälder vill man ju helst av allt bara åka till skolan och läxa upp de dumma barnen, man vill rusa in i klassrummet och bara hålla ett föredrag om hur man ska bete sig. Man vill få dessa aktiva mobbare att inse hur illa de beter sig hur ont de gör.

Man har väl fortfarande förhoppningen om att dessa barn bara fått fel information med sig hemifrån om hur man ska uppföra sig. Man vill ju inte tro att de är förtappade själar som i grunden är onda och att det t finns något hopp för dem. Nu vet jag inte längre vad jag tror.